tornet vanns på ett vad
Det sägs att tornet vanns på ett vad 1901 av läkaren Bertil Buhre. Buhre skulle ha vunnit tornet när han var i Tyskland och studerade hur man bekämpade tuberkulos. Historien berättar att tornet hade funnits med på en utställning runt sekelskiftet. Vid den här tiden hölls många industriutställningar runt om i världen. Utställningarna visade upp nya uppfinningar, ny design och tekniska nyheter.
​
Efter utställningen monterades tornet ned och transporterades till Marö. Men tyskarna som följde med transporten menade att det inte var möjligt att resa tornet på en bergkulle i hårt klimat, och tornet blev liggande en tid.
​
Bertil Buhre, eller ”Doktorn” som han kallades, var en av Sveriges mest ansedda läkare. Han hade köpt tomten på Marö för att ha som sommarnöje. Han lät bygga öns enda grosshandlarvilla, som stod klar 1902. Han utnämndes senare till generaldirektör för Medicinalstyrelsen. Det arbetet tog mycket tid i anspråk, och Buhre bestämde sig för att sälja Marö 1919.
De nya ägarna var hovfotografen Herrman Sylwander och bankiren Ernst Mathison. Snart såldes Marö på nytt för god förtjänst, och 1920 togs ön över av bröderna Olof och Gustaf Brodin.
_edited.jpg)
Stjärnskådning och myggfri groggveranda
Vi vet inte säkert om det var Buhre eller någon av de nya ägarna som bekostade kalaset att resa tornet. Men någon gång vid den här tiden fick Gerhard Pettersson, boende på Äspholmen, i uppdrag att sätta upp tornet på den bergsklack som är öns högsta punkt femton meter över havet. Tornets fundament byggdes av sten som bröts på Marö. Gerhard Pettersson var en kunnig man som lyckades montera tornet under enkla förhållanden. Lokalhistorikern Ristil Sundberg har intervjuat Gerhards son Rolf om Marötornet, som kommenterade tornbygget: – Ja, far brukade säga att ”ingenting är så svårt och omöjligt att det inte går att lösa på något sätt.”
Enligt öns skrönor använde bröderna Brodin gärna tornet som myggfri groggveranda. Från tornet är utsikten milsvid, och på natten kunde man roa sig med astronomi och att titta på stjärnor.
​
Utkikstorn under andra världskriget
Under andra världskriget var tornet utkikstorn. Det skulle alltid sitta två man på vakt i tornet. På tornets andra plan fanns en kur med järnkamin, och nedanför tornet hade man ett vapenförråd. Kronan använde tornet, grosshandlarvillan och Marös övriga byggnader under kriget. I huset bodde 20 meniga samt ett mindre antal officerare från luftvärnet. När kriget var slut reparerade kronan villan och rostskyddbehandlade tornet som också målades vitt.
​
Observationer av väder och vind
Marö torn har också varit väderobservationsplats. Under drygt 30 år från 1923 mättes vindriktningar, vindstyrkor och nederbörd. Högst upp på tornet sattes även upp en arm för stormvarningssignaler. Marö var en station i ett system av ett hundratal stormvarningsstationer längs Sveriges kust. Signalerna bestod av kon, tratt och klot tillverkade i svartmålad flätad vide. De hängdes upp i olika kombinationer för att varna fiskare och andra sjöfarande för oväder och om annalkande stormar. Stormvarningarna var i bruk fram till dess att rundradion började sända sjörapporter på 1930-talet.
Att vi idag vet mycket om Marös och Marötornets historia, beror på att Ristil Sundberg (1931-2020) gjorde ambitiösa efterforskningar. Sundberg var en av öns sommargäster och bodde i en av de klassiska sportstugorna. Hon var engagerad, kunnig och vetgirig. För att lära sig mer om öns historia intervjuade hon personer med minnen från förr och samlade in dokument från olika arkiv. Hon delade generöst med sig av sin kunskap i boken Marö med Stora och Lilla Fällen (Sundberg, Axplock förlag, 2002).
​